Kirchoffs lag I: Algebraiska summan av alla strömmar, som går till en grenpunkt i ett ledningsnät, är lika med noll.
Kirchoffs lag II: För en godtycklig, sluten väg i ett ledningsnät är algebraiska summan av alla potentialändringar lika med noll.
Metodiken vid lagarnas tillämpning består i att man inför matematiskt obekanta storheter för okända strömmar och spänningar i ledningsnätet. För grenpunkterna tillämpar man lag I och för varje maska lag II. Man erhåller på så sätt tillräckligt antal ekvationer för bestämning av de obekanta strömmarna och spänningarna. Eftersom man endast har linjära algebraiska ekvationer blir själva beräkningen enkel men i vissa fall omfattande. Beträffande antaganden för obekanta strömmar och spänningar kan sägas, att det finns såväl eleganta som klumpiga tillvägagångssätt, varför nätanalysen är en fråga om god planläggning och noggrannhet i lika hög grad som en fråga om kunskap i ellära.
Vid lagarnas tillämpning särskiljer man i stort sett två metoder. En metod är, att man inför obekanta strömmar i alla ledningar lämpligen på sådant sätt, att lag I automatiskt är satisfierad (Maxwells cirkulerande strömmar). En andra metod är, att man inför obekanta potentialer i alla grenpunkter (Maxwells grenpunktspotentialer). I ett aktuellt fall ger oftast den ena metoden enklare räkningar än den andra. Den enklaste metoden är oftast den, som erfordrar det minsta antalet obekanta. Slutligen måste kraftigt understrykas vikten av att man vänjer sig vid en konsekvent formell metodik vid lagarnas tillämpning. Har man vid uppställning av grenpunkts- eller maskekvationer gjort ett teckenfel blir hela den följande räkningen förryckt. I växelströmsteoriens jω-metod är ofta ett teckenfel liktydigt med ett fasfel på 180°, vilket i sin tur kan innebära, att en förstärkare förmodas vara en oscillator!
link >