Anodströmmen i en diod (eller elektroner i allmänhet) är ingen ideal likström, ty emissionsströmmen är en summaverkan av en partikelström (man talar om hageleffekt). Man får en proportionellt mycket liten fluktiation i anodströmmen kring värdet ia0 i enlighet med fig. C1.15,
 |
där skalan dock är oerhört
överdriven. Strömvariationen kan uppfattas som en på
anodlikströmmen ia0 överlagrad växelström,
innehållande alla möjliga frekvenser. I exempelvis en
högtalare kan dylika små strömfluktuationer ge upphov
till ett brusljud påminnande om smattret från en
hagelskur. Vi talar om rörbrus. Rörbruset ökar
med elektronströmmens olikformighet |
|
| Fig. C1.15 |
och blir därför störst vid mättning, då ju varje elektron, utan hastighetsutjämning genom katodtröskelns inverkan, går över till anoden, och är avsevärt mindre inom rymdladdningsområdet.
Teoretiskt kan man visa, att effektivvärdeskvadraten av den på anodlikströmmen ia0 överlagrade brusströmmen i en diod vid mättning och i ett visst frekvensintervall Δf Hz är
 |
C1.19 |
I rymdladdningsområdet blir i typiska fall (ΔIbeff)² 10 till 20 gånger mindre.
Mättade dioder användes i mättekniken som s.k. brusgenerator. En brusgenerator ger ett känt brus precis som en signalgenerator ger en växelspänning med känd frekvens och amplitud.
Den oregelbundna termiska rörelsen påverkar även de fria elektronerna i ledare och halvledare och ger på likande sätt upphov till s.k. resistansbrus.
Till brusfrågor får vi anledning återkomma i andra samanhang.
link >