Glimrörets tändning kan kontrolleras av en tredje elektrod ("galler"). Röret benämnes då gallerglimrör (även glimrelä, kallkatodtriod eller kallkatodtyratron). Den tredje elektroden, som oftast ej påminner om ett galler, benämnes startelektrod (tändelektrod). Fig. C5.16 visar dels rörets schemasymbol, dels ett exempel på elektordsystemets uppbyggnad. Avståndet mellan elektroderna är sådant, att tändning mellan startelektrod och katod sker vid en spänning, som är lägre än den, som erfordras för
 |
tändning mellan anod och
katod. Har tändning skett i startstreckan (mellan St och
K) kan urladdningen lätt överföras till
anod-katodsträckan. Den anodspänning, vid vilken detta
sker, är en fuktion av strömmen i startelektordkretsen.
Detta framgår av fig. C5.17, som visar sambandet mellan
anodspänningen u'a0 och startelektrodströmmen
isto för röret PL1267/Z300T (Philips). |
|
| Fig. C5.16 |
 |
När
St-elektroden är fri, tänder som synes röret vid u'a0
≈ 285 V, men om t.ex. isto = 100μA, tänder
röret redan vid u'a0 approx 100 V, d.v.s.
anodtändspänningen minskar med ökande
startelektrodström. Tändspänningen u'sto för
startelektroden är c:a 80 V oberoende av anodspänningen
och startelektrodspänningen faller efter tändning till
brinnspänningsvärdet 60V. Efter tändning i
anod-katodsträckan faller anodspänningen till ett
brinnspänningsvärde av c:a 70 V. Anodströmmen kan uppgå
till c:a 25 mA , varav vi ser, att en liten effekt i
startelektrodkretsen kan kontrollera en avsevärt större
effekt i anodkretsen (exempelvis för tillslag av ett
relä). Röret kan släckas endast om man sänker
anodspänningen under släckspänningsvärdet för
anod-katodsträckan. |
|
| Fig. C5.17 |
 |
Rörets
användning i en reläkoppling demonstreras av fig. C5.18.
Om vi antar, att röret är PL1267, så måste man, med
hänsyn till föregående sida uppgivna data, välja
285V>eb>70V. Vidare väljes est<u'sto
≈ 80V. En positiv spänningspuls mellan a och b i fig.
C5.18 kan nu göra vst>u'sto, så
att startsträckan tänder. Blir därvid |
|
| Fig. C5.18 |
jst tillräckligt stort tänder anod-katodsträckan och reläet slår till. Det förutsättes givetvis att Ra och Rst givits lämpliga värden. För att reläet skall slå ifrån fordras, att anodpänningen sänkes under släckspänningen så lång tid, att avjonisering hinner ske.
Speciellt för gasrör, som tändes och släckes med korta tidsintervall, är begreppet avjoniseringstid viktigt.
Sedan ett gasrör slocknat förlöper en viss tid, innan gasen åter blivit elektriskt neutral, d.v.s. innan elektroner och joner rekombinerat. Om, sedan röret slocknat, anodspänningen pålägges för tidigt, kan röret tända vid en relativt låg anodspänning. Den tid, som den nämnda rekombinationsprocessen tar, benämnes avjoniseringstid. Denna beror av ett flertal faktorer. Ett rör, som i drift för stora strömmar, behöver längre tid för avjonisering än ett rör med relativt liten ström. Litet elektrodavstånd och stora ytor, i anslutning till vilka rekombinationen oftast sker, minskar ajoniseringstiden. Polaritetsbyte på anoden är också fördelaktigt. Avjoniseringstiden ligger för de flesta gasrör inom intervallet någon mikrosekund och upp till något tiotal millisekunder.
link >