< link link link >

    Tyratronen är ett gasfyllt termokatodrör, som förutom katod och anod innehåller ett (eventuellt två) galler, varför röret närmast kan betecknas som en gastriod. Tyratronens egenskaper sammanfaller med gasdiodens i allt utom att strömgenomgången i röret kan fördröjas eller helt förhindras med hjälp av gallret, som normalt är utfört på annat sätt än i vakuumtrioden. Fig. C7.1 visar, förutom rörets schemasymbol,

			tcå utförandeformer, där gallret i form av en cylindriskt skärm med "bländarskivor" helt omsluter både katod och anod. Med denna konstruktion får anoden mycket litet genomgrepp genom gallret, varför en relativt liten negativ gallerförspänning (i många fall 0 V eller t.o.m. något positiv) är tillräcklig för att hindra
Fig. C7.1a	Fig. C7.1b	Fig. C7.1c

elektroner från katoden att tränga in i galler-anod-rummet där elektronerna vid tillräckligt hög anodspänning kan accelerera och därmed jonisera och förorsaka rörets tändning. Ju mera negativt gallret göres, desto mera positiv måste anoden göras för att tändning skall ske, d.v.s. galler- och anodspänning måste stå i ett visst inbördes förhållande, om tändning skall äga rum. Den u_a0-i_a0-kurva, som uttrycker detta samband, kallas tyratronens tändkurva (kritisk kurva, kontrollkaraktäristik),

		vilken är synnerligen väsentlig för bedömmande av tyratronens beteende i en viss koppling. Fig. C7.2 visar typiska tändkurvor för två tyratroner med en uppbyggnad motsvarande fig. C7.1. Gastrycket (rörets temperatur) påverkar (speciellt i Hg-rör) tändkurvan
Fig. C7.2a	Fig. C7.2b

(i ett Hg-rör förskjutes kurvorna i fig. C7.2 åt vänster, då temperaturen ökar). Tändkurvan beror i någon mån även av glödspänningen.

    Sedan en tyratron tänt, förhåller den sig som en gasdiod och urladdningen kan ej avbrytas genom att man gör gallret mera negativt, vilket hänger samman med närvaron av den stora mängden joner i det tända röret. Det negativa gallret drar åt sig positiva joner och blir inbäddat i en positiv rymdladdning, som neutraliserar gallrets inverkan. Jonströmmen till gallret ger vidare över skyddsmotståndet i gallerkretsen en kompenserande spänning, som motverkar varje försök att öka den negativa gallerspänningens storlek.

    Eftersom gallerspänningen endast bestämmer, när tändning skall ske, benämner vi lämpligen tyratronens galler för startgaller till skillnad från vakuumtriodens styrgaller.

    Efter tändning kan tyratronen släckas endast genom att anodspänningen sänkes till ett lågt värde, släckspänningen, som normalt är av jonisationsspänningens storleksordning. Endast om röret är släckt så länge, att avjonisering hunnit äga rum, kan förhållandena återföras till utgångsläget och gallrets startfunktion åter tagas i anspråk.

    Rörets brinnspänning är liksom för gasdioden låg och kan i fråga om rör, som för stora strömmar, t.o.m. vara märkbart lägre än släckspänningen.

    Vakuumrören arbetar på grund av elektronernas ringa massa utan tröghet även vid hög radiofrekvens. Tunga ädelgaser och kvicksilverånga ger märkbar tröghet redan i tonfrekvensområdet. Vilken gas, som är lämplig i en viss tillämpning, beror än på atomvikten och än på jonisationsspänningen. Man har för

kvicksilver	Hg	atomvikten	200,6	och	jonisationsspännigen	10,4 V
xenon	Xe	-"-	131,3	och	-"-	12,1 V
argon	Ar	-"-	39,9	och	-"-	15,7 V
neon	Ne	-"-	20,2	och	-"-	21,5 V
helium	He	-"-	4,0	och	-"-	24,5 V
väte	H	-"-	1,0	och	-"-	13,5 V

     I tillämpningar, där trögheten inte spelar någon roll, är Hg:s och Xe:s låga jonisationsspänning en värdefull egenskap och Hg och Xe användes också i stor utsträckning i tyratroner. På grund av den låga atomvikten arbetar tyratroner med vätgasfyllning mycket snabbt (liten tidsfördröjning mellan gallerspänningspuls och tändning samt kort avjoniseringstid) och användes därför uteslutande i tillämpningar, där snabbheten är väsentlig (t.ex. i radarteknikens pulsaggregat).

    Även innan en tyratron tänder flyter i galllerkretsen en viss liten gallerström. Speciellt i kopplingar, som erfordrar stor gallerresistans

	(ofta kopplingar med fotoceller), kan detta vara en nackdel. En avservärd förbättring i detta avseende uppnås genom införandet av ett extra galler ("skärmgaller") i form av en plåtcylinder, som omsluter övriga elektroder och ges katodpotential eller en viss spänning i förhållande till katoden. I dylika rör (gastetroder), vars principiella uppbyggnad framgår av fig. C7.3, uppgår gallerströmmen före tändning till bråkdel av värdet i liknande rör utan extragaller.     Fig. C7.4 - C7.5 visar utdrag ur datablad för Hg-tyratronen (gastetroden) PL105 (Philips). Lägg märke till tändkurvans förskjutning med	text
Fig. C7.3

spänningen (V_g2) på extragallret. Det streckade ytorna anger de områden, inom vilka u_a0-i_a0-sambandet (V_a-V_g-sambandet med fabrikantens beteckningar) kan väntas ligga (med hänsyn tagen till temperatur och dataspridning).

Fig. C7.4	Fig. C7.5

link >