Ignitronen är ett Hg- bågurladdningsrör, var tändning liksom i fråga om tyratronen kan kontrolleras av en tredje elektrod, tändelektroden (engelska: ignitor). I en tyratron förhindrar gallret urladdningens insättande
 |
medan ignitronens tändelektrod
initierar urladdningen. Katoden utgöres av flytande
kvicksilver och tändelektroden (vanligen en form av
borkarbid) sticker ned i katodens kvicksilver men vätes
ej av detta. Om en spänning av storleksordningen 150 V
appliceras mellan tändelektrod och katod under kort tid
50 μS) flyter en ström på något tiotal ampere eller
mindre genom kontaktytan, där man får en liten
bågurladdning. |
|
| Fig. C8.1 |
 |
Om anoden är tillräckligt
positiv får man då genom stötjonisation en bågurladdning
mellan anoden (oftast grafit) och den s.k. katodfläcken,
som oregelbundet irrar runt på katodens silveryta. Man
får en våldsam emission från katodfläcken och man kan
taga ut mycket stora strömmar ur röret, som i huvudsak
är avsett för användning i industriella utrustningar
(likriktare, svetsutrustningar). Fig. C8.1 visar en principskiss över rörets uppbyggnad och fig. C8.2 visar en måttskiss för ignitronen PL5553B (Philips), som har maximalt tillåten kontinuerlig anodström av c:a 200 A. Toppvärder på strömmen kan dock utan att skada röret under en enstaka kort tid och under av fabrikanten uppgivna betingelser uppgå till 27000 ampere! |
|
| Fig. C8.2 |
link >