< link link link >

    Det är uppenbart, att RC-stegets egenskaper hängersamman med valet av vilopunkt för röret. På detta problem kan läggasmånga synpunkter, men vi skall här endast beröra några förvilopunktsvalet väsentliga frågor.

    I första hand bör påpekas att vilopunkten ej kan förläggas till en godtycklig punkt i anoddiagrammet,utan den måste förläggas till det inramade området i fig. F2.23 (triodfallet) eller F2.24 (pentodfallet). Vi får nämligen ej överskridamaximalt tillåten anodförlust P_afmax, maximalt tillåten anodström j_amax eller maximalt tillåten anodspänning v_amax. Eftersom vi  förutsatt drift i klass A₁ begränsas vi även av gallerspänningskurvan v_g=0. Slutligen bör vi ej arbeta inom det nedre starkt olinjära området av diagrammet.

Fig. F2.23. Område, inom vilket vilopunkten kan förläggas (triod).		Fig. F2.24. Område, inom vilket vilopunkten kan förläggas (pentod).

		På ett praktiskt steg måste vilopunkten normalt väljas någonstans i det inramade områdets centrala del, eftersom arbetspunkten (ja;va) i drift skall kunna pendla kring vilopunkten, utan att komma utanför det inramade området.
Fig. F2.25  Resistanslinjer i anoddiagrammet.

     I fig. F2.25 har vi dragit resistanslinjen för likström  samt på denna markerat en vilopunkt (VP), genom vilken vi även dragit en resistanslinje för växelström . Önskar vi stor utsignal (stor utstyrning) måste vilopunkten förläggas ungefär mitt på växelresistanslinjen (mitt på ur gallerspänningssynpunkt, se fig. F2.25) för att den momentana anodströmmen skall kunna pendla approximativt symmetriskt kring vilovärdet utan risk för gallerström (ungefär punkten A) eller strypning (ungefär punkten B). Vid stor utstyrning bör vi även tillse, att arbetsförhållandena i övrigt är så linjära som möjligt (liten distortion).

      Enligt sambandet F2.6 är
men , varför uttrycket för  även kan skrivas
    För en triod är µ relativt konstant. Skall vi få stor förstärkning bär därför kvoten R_i/R_a~ väljas liten, d.v.s. R_a~ >> R_i . Stort värde på R_a~ kräver stort värde på R_a, vilket vid fixerat värde på anodspänningskällans emk (e_b) innebär, att vilopunkten vandrar nedåt i anoddiagrammet ( i_a00 minskar; liten ström ger litetrörbrus!; se sid. C1.13). Vi kommer sålunda ner i ett område, där på grund av rörkurvornas krökning R_i får ett allt större värde och det är ej säkert, att förstärkningen ökar, då R_a ökas. Ovanstående endast nämnt som exempel på de kompromisser vi kan behöva göra vid valet av vilopunkt.

    Det kan anmärkas, att vi ovan diskuterat relativt stora signaler, medan vi i tidigare avsnitt beräknat småsignalförstärkningen hos steget. På grund av svårigheten att göra exempelvis grafiska konsturktioner i rördiagrammen, då anodbelastningen ej är resitiv (låga och höga frekvenser), låter man ofta den beräknade småsignalförstärkningen vara ett approximativt uttryck för förstärkningen även vid stora signaler. Ett dylikt förfarande kan försvaras under en förutsättning: steget måste även vid stora signaler arbeta i klass A₁. Vid stora signaler fär vi alltid mer eller mindre distorsion. Om denna ger småsignalberäkningarna ingen upplysning, men däremot ger de en hygglig uppfattning om stegets förstärkning och fasvridning även vid stora signaler.

link >