Låt oss beräkna inimpedansen för ett GK-steg med hänsyn tagen till kapacitanserna Cgk, Cga och Cak. Stegets signalschema framgår av fig. F2.26 nedan.
![]() |
Stegets anodimpedans
förutsätts vara Z'a. Cak ränar vi lämpligen in i
anodimpedansen och betecknar totala komplexa
anodimpedansen med Za. Med schemats beteckningar
erhålles direkt: |
|
Fig. F2.26. |


![]() |
F2.35 |

![]() |
F2.36 |
![]() |
Fig F2.27. Inimpedansens ekvivalenta schema. |
Om φ = 180° , vilket närmelsevis är fallet, när anodimpedansen Za är resistiv, blir Rin = ∞ och inkapacitansen blir

Om φ < 180° (kapacitiv anodimpedans) blir Rin en ordinär resistans. Om däremot φ > 180° (induktiv anodimpedans) blir Rin en negativ resistans, något som kan ge upphov till instablitet (självsväning) i ett förstärkarsteg.
Vid resistiv anodimpedans har vi alltså:
![]() |
F2.37 |
Egenskapen att anod-galler-kapacitansen (anod-galler-admittansen) från ingången set blir multiplicerad med faktorn

För en triod är såväl Cgk som Cga av storleksordningen någon eller några pF. Trioden ECC83 har exempelvis Cgk = 1,6 pF, Cga = 1,7 pF och µ = 100. Om vi räknar med

![]() |
För en förstärkarpentod är Cgk av ungefär samma storleksordning som för en triod, medan Cga är några tusendels upp till några hundradels pF.
Pentoden EF80 ( som närmast är en högfrekvenspentod) har exempelvis Cgk = 7,5 pF, Cga < 0,007 pF och µ ≈ 4000. Om vi även här räknar med

![]() |
Totala parallellkapacitansen Cp i vårt schema fig. F2.5 sammansätter sig alltså i huvudsak på följande sätt:
![]() |
F2.38 |
där Cut i huvudsak är rörets Cak, C'a är fördelade kapacistanser från ledningar och komponenter till vänster om C0, Cin är efterföljande stegs inkapacitans (inklusive Miller-effekt) och C'g är fördelade kapacitanser till höger om C0. Skall man få hög övre gränsfrekvens måste tydligen samtliga delkapacitanser i F2.38 pressas till ett minimum.
link >