< link link link >

    I ett triodförstärkarsteg är normalt R_i < R_a < R_g, varför R_i blir bestämmandande för R_p, som i sin tur tillsammans med C_p bestämmer övre gränsfrekvensen ( se sambanden F2.5 och F2.19 ). Om triodsteget följes av ytterligare ett triodsteg blir C_p relativt stor, eftersom Miller-effekten vi trioder gör sig starkt gällande (avsnitt 2.07).

    I ett pentodsteg är normalt R_i > R_a < R_g, varför R_a och C_p i huvudsak bestämmer övre gränsfrekvensen. Vid pentoder är Miller-effekten ej så utpräglad som vid trioder, varför C_p i pentodfallet kan hållas nere. Med samma S och samma övre gränsfrekvens kan därför R_p göras större än vid triodsteg, vilket medför högre förstärkning.

    För ett motståndskopplat förstärkarsteg är bandbredden
    Produkten är ett lämpligt godhetstal för steget. Vi har tidigare funnit, att och att  (se sambanden F2.6 och F2.19), varför vi får

F2.39

    För ett givet rör får vi allstå stor förstärkning på bekostnad av bandbredden och omvänt får vi stor bandbredd på bekostnad av förstärkningen. benämer vi förstärkning-bandbredd-produkten (Hz).

    C_p är ju totala parallellkapacitansen, d.v.s. C_p inkluderar fördelade kapacitanser utanför röret. Eftersom dessa varierar i olika tillämpningar, uppger rörfabrikanten ofta faktorn

F2.40

   G kan sägas vara ett godhetstal för röret. Av diskussionen här och i avsnitt 2.07 torde framgå, att pentoden kan väntas ge större godhetstal än trioden. Pentoden E810F har exempelvis S = 50 mA/V och G av storleksordningen 250 MHz.


link >