< link link link >

		Vi har hittills förutsatt, att katodkapacitansen Ck (fig. F2.1) utgjort en kortslutning för signalen vid alla frekvenser. Även om Ck väljes stor, kommer Ck:s reaktans ej att bli försumbart liten vid mycket låg frekvens. En signalspänning uppstår över Rk-Ck-grenen och denna växelspänning motverkar den påtryckta signalspänningen U1, varför den effektiva gallersignalspänningen minskar. (motkoppling).
Fig. F2.29. RC-stegets ekvivalentschema med katodimpedans vid låg frekvens.

    Med ledning av ekvivalenta småsignalschemat vid låg frekvens (fig. F2.29; C_a och C_g försummas) får vi:
Efter eliminering av U_g erhålles

	F2.55
	F2.56

    Sambanden F2.55 osh F2.56 kan tolkas som ekvationerna för nedanstående ekvivalenta schema (fig. F2.30), där

		Ra << Rg vilket i praktiken ofta är fallet.     Eftersom Ck:s primära uppgift är att kortsluta Rk ur signalsynpunkt, bör ωCk vara så stor i förhållande till 1/Rk, att vi kan sätta
Fig. F2.30 Alternativt ekvivalentschema.

F2.57

för alla frekvenser ω ≥ ω' , där ω' är vår tidigare beräknade undre gränsvinkelfrekvens (beräknad utan hänsyn tagen till R_kC_k-grenen). Om Z_k ej nämnvärt skall påverka egenskaperna hos kretsen fig. F2.30 bör redan vid undre gränsfrekvensen fordras, att

    Med approximationen F2.57 ovan erhålles

F2.58

    För ett pentodsteg är normalt R_i >> Z_a, varför vi i detta fall får

F2.59

    Sambanden F2.58 och F2.59 kan betraktas som grova dimensioneringsregler för C_k. En kontrollberäkning av förstärkningen vid låga frekvenser kan givetvis alltid genomföras men blir relativt besvärlig (se nedan). I praktiken kan vidare C_k lätt utprovas experimentellt. C_k utgöres normalt av en lågvolt-elektrolytkondeensator.
   Den försträkningsminskning, som katodimpedansen förorsakar vid låga frekvenser, kan i schemat fig. F2.1 i någon mån kompenseras av kapacitansen C₁, vars reaktans ökar med minskande frekvens, d.v.s. anodimpedansen (Z_a) och därmed förstärkningen ökar. Normalt väljes en eventuell C₁-kapacitans så, att 1/ωC₁ << Ra  för  ω ≥ ω' (se dock nedan).
    R₁C₁-grenen i fig. F2.1 har (förutom den eventuella på sid. F2.1 angivna uppgiften) vid kaskadkoppling av förstärkarsteg en viktig funktion.
Om 1/ωC₁ << R₁ hindras anodväxelströmmen från att gå genom anodspänningskällan e_b, som normalt är gemensam för samtliga kaskadkopplade steg. Om anodväxelströmmen från ett steg (speciellt ett slutsteg med stor anodväxelström) tillåtes passera genom anodspänningskällan alstras över dennas inre impedans en växelspänning, som kan matas vidare till övriga steg (återkoppling) och därmed åstadkomma instabilitet (självsvänging) i förstärkaren. R₁C₁-grenen kan därför även sägas vara ett filter (avkopplingsfilter), som hindrar signalspänningar att läcka ut från steget.
    Som information för teoretiskt intesserade läsare kan hämnas, att uttrycket för komplexa förstärkningen vid låga frekvenesr för stege i fig. F2.29 blir

F2.60

    F2.60 har härletts under förutsättningen, att R_a << R_g. I F2.60 är
= vår tidigare beräknade förstärkning vid medelhög frekvens (1/R_p ≈ 1/R_a + 1/R_i). jämför sambandet F2.6.
 vår tidigare beräknade undre gränsfrekvens om R_a << R_g. Jämför sambandet F2.13.
   .     För en pentod är nomral μ >> 1 och R_i >> R_a. I pentodfallet kan vi därför approximativt sätta    m ≈ 1 + SR_k.         Vi observerar i F2.60 att

d.v.s. vi får tillbaka vårt tidigare försträkningsuttryck F2.10. Skall förstärkarens undre gränsfrekvens ej nämnvärt påverkas av R_kC_k-gren kräves därför, att

F2.61

    Sista ledet i F2.61 övernsstämmer som synes med vår regel F2.59.

Övning: Härled F2.60 och rita förstärkarstegets Bode-diagram för frekvenser lägre än medelhög frelvens.
    Som tidigare påpekats sker förstärningsberäkningen för pentodsteget på samma sätt som för triodstegget under förutsättning av fast skärmgallerspänning. Att beräkningarna blir analoga hänger samman med att trioden och pentoden under den nämnda förutsättnigen har samma ekvivalenta småsignalschema (se sid. C3.13 och fig. C3.22).

Fig. F2.31. RC-kopplat förstärkarsteg med pentod.

    Schemat för ett typiskt pentodsteg framgår av fig. F2.31. Normalt matas skärmgallret via serieresistansen (skärmgallerresistansen) R_sg och skärmgallret förbindes normalt med katoden via avkopplingskapacitansen C_sg. Då en signal påtryckes pentodens styrgallerkommer strömmen genom röret (anodström och skärmgallerström) att variera med signalfrevkens och den varierade skärmgallerströmmen ger över R_sg upphov till en likaledes med signalfrekvens varierande spänning, d.v.s. skärmgallerspännigen pendlar kring vilvärdet u_a00. Avkopplingskapacitansens uppgift är att kortsluta denna spänning, så att skärmgallerspänningen även i närvaro av signal ligger på det fasta värdet u_s00. Eftersom vi inte kan göra C_sg oändligt stor, kommer vid låga frekvenser reaktansen 1/ωC_sg ej att bli försumbart liten. Man får därför liksom i R_kC_k-fallet en form av motkoppling med förstärkningsminskning som följd. Inverkan av C_sg kan teoretiskt undersökas med utgångspunkt från pentodens fullständga evivalentschema. Räkningen blir dock besvärlig och förbigås här. Som en mycket grov tumregel kan sägas, att C_sg:s kortslutande verkan blir tillfredsställande inom förstärkarstegets normala transmissionsområde, om

F2.62

där ω' är vår tidigare beräknade undre gränsfrekvens och R_is är inre resistansen mot skärmgallerspänningsändringar (se sid. C3.12).
    Slutligen bör framhållas att C_sg liksom C_k med lätthet kan utprovas experimentellt.

link >