< link link link >

    Speciellt inom tonfrekvensområdet kan man använda transformatorer med järnkärna som kopplingselement mellan stegen i en förstärkare. Se härtill fig. F2.54. Transformatorn arbetar tydligen i tomgång, d.v.s.

		som ren spänningstransformator. Dess sekundärbelastning utgöres endast av kapacitansen Cg, som sammansätter sig av transformatorns egen kapacitans, av strökapacitanser samt av inkapacitansen på följande steg.   Vid en småsignalundersökning av det transformatorkopplade steget ersätter vi givetvis röret med dess småsignalschema (se fig. F2.55; Ck betraktas som en signalkortslutning).
Fig. F2.54. Transformatorkopplad spänningsförstärkare.

		Vi ersätter transformatorn med dess ekvivalenta schema och med hänsyn till detta indelar vi liksom i fråga om RC-steget undersökningen i tre delar: låg, medelhög och hög frekvens. Stegets egenskaper bestämmes i huvudsak av transformatorns egenskaper och en jämförelse med avsnitt B6.10 (sid. B6.22, del I) visar, att vi strängt taget redan behandlat det transformatorkopplade stegets egenskaper.
Fig. F2.55. Småsignalschema för röret i fig. F2.54.

    Om vi nämligen i nämda avsnitt (se. t.ex. fig. B6.22, sid. B6.24) inför

så kommer alla där beräknade resultat att gälla för steget i fig. F2.54, under förutsättning att vi med F menar kvoten U₂/U₁ (U₁ och U₂ definierade enligt fig. F2.54) samt att vi med f menar

F2.84

   Förstärkningen som funktion av frekvensen framgår av fig. B6.23 (sid. B6.26). Gör vi varvtalsomsättningen n liten (upptransformator) kan vi enligt sambandet F2.84 få stor förstärkning vid medelhög frekvens. Vi kan dock icke göra n mindre än 1/3 à 1/4. Se härtill diskussionen på sid. B6.27.

link >