< link link link >

    Selektiva växelspänningsförstärkare, ofta benämnda RF- eller HF-förstärkare (RF = radiofrekvens, HF = högfrekvens), har till uppgift att förstärka radiosignaler (se avsnittet om modulering). En radiosignal kan utgöras av ett flertal frekvenskomponenter (sinusspänningar med olika frekvens), belägna inom ett mer eller mindre brett frekvensband, kanalen, som i sin tur är belägen någonstansinom spektrums radiofrekventa del (några tiotal kHz och uppåt). Vid extremt hög frekvens (mikrovåg) fungerar vanliga elektronrör (trioder och speciellt pentoder) otillfredsställande på grund av bl.a. löptidseffekter och vi skal t.v. endast studera RF-förstärkare uppbyggda kring ordinära elektronrör. Dylika förstärkare kommer till användning inom radio, television och radar, vilka alla har högst varierande krav på erforderlig kanalbredd. Det erfordras sålunda, relativt sett, både smalbandiga och bredbandiga RF-förstärkare. Förstärkarna har ofta till uppgift att förstärka endast en av flera samtidigt närvarande radiosignaler, vars kanaler ligger relativt nära varandra i frekvens. Vi inser härav behovet av selektion. Ibland kräver vi, att förstärkaren skall kunna förstärka en godtycklig radiosignal inom ett visst frekvensområde, vilket fordrar avstämbarhet inom nämnda område.
    Röret ger den erforderliga förstärkningen medan något lämpligt filter (vanligen resonanskretsar eller kombinationer av resonanskretsar) ger den önskade selektionen. Filtret är samtidigt kopplingselement mellan förstärkarens olika steg.
    Ofta önskar vi jämn förstärkning inom kanalen och ingen förstärkning utanför kanalen, vilket skulle betyda en frekvenskurva hos RF-förstärkaren i enlighet med fig. F4.1. En mera realistisk kurva visas i fig. F4.2, där vi på vanligt sätt definierat maximalförstärkningen  undre (f') respektive övre gränsfrekvensen (f'') samt bandbredden B = f'' - f'.



Fig. F4.1. Ideal förstärkningskurva för RF-förstärkare.

Fig. F4.2. Exempel på praktisk förstärkningskurva för RF-förstärkare.

    Utöver ovan nämnda krav på RF-förstärkaren kan tillkomma exempelvis krav på viss form på frekvenskurvan inom passbandet, krav på linjär fas inom bandet eller krav på speciellt branta flanker på frekvenskurvan (för undvikande av störningar från närbelägna kanaler).
    Slutligen bör tilläggas att RF-steg i de flesta tillämpningar arbetar med små (i många fall extremt små) signaler, varför rörets ekvivalenta småsignalschema är en lämplig utgångspunkt vid den räknemässiga behandlingen av dylika steg.

link >