< link link link >

		Kapacitansen Cga (galler-anod-kapacitansen) i ett rör kan i vissa fall förorsaka instabilitet (självsvängning) i avstämda förstärkare. Speciellt gäller detta trioder, vilka normalt har ett Cga av storleksordningen några pF. I en högrefrekvenspentod
Fig. F4.14. Växelströmsschema för avstämd RF-förstärkare. Cgk är inräknad i C1 och Cak i C2. Ri ingår i R2 och gallerresistansen i R1.

uppgår C_ga till några tusendels pF, varför risken för sjävsvängning (under förutsättning av förståndig ledningsdragning) är avsevärt mindre än för trioden.

    Med ledning av sambandet F2.35 (Miller-effekten, sid. F2.19, C_gk är inräknad i C₁) erhålles

F4.47

där F är stegets komplexa förstärkning, som erhålles ur sambandet F4.6 (sid. F4.4):

F4.48

    Insättning av F4.48 i F4.47 samt uppspaltning i real- och imaginärdel ger

	F4.49

där  kretsarnas gemensamma resonansvinkelfrekvens.

    Faktorn blir maximalt negativ (-0,5) för ξ_f = -1 (d.v.s för Δf = -f₀/(2Q₂) ; Q₂ = R₂/(ω₀L₂) = anodkretsens drift-Q-värde). Vid motsvarande frekvens, som alltså är lägre än resonansfrekvensen, blir inadmittansens konduktiva del negativ. Vi betecknar denna med G_in1 och får

F4.50

    Denna negativa konduktans kan helt eller delvis kompensera gallerkretsens förluster eller på annat sätt uttryckt: energi matas via Cga från anodkretsen tillbaka till gallerkretsen. Täcks gallerförlusterna helt, får vi självsvängning. Villkoret för att vi ej skall få instabilitet blir därför, att

	F4.51

    När vi i ett följande kapitel studerar oscillatorer, skall vi finna, att ett på såväl galler- som anodsida avstämt RF-steg i princip utgör en oscillatorkoppling (TPTG- eller Huth-oscillator).

link >