< link link link >


    Kapacitansen Cga (galler-anod-kapacitansen) i ett rör kan i vissa fall förorsaka instabilitet (självsvängning) i avstämda förstärkare. Speciellt gäller detta trioder, vilka normalt har ett Cga av storleksordningen några pF. I en högrefrekvenspentod

Fig. F4.14. Växelströmsschema för avstämd RF-förstärkare. Cgk är inräknad i C1 och Cak i C2. Ri ingår i R2 och gallerresistansen i R1.

uppgår Cga till några tusendels pF, varför risken för sjävsvängning (under förutsättning av förståndig ledningsdragning) är avsevärt mindre än för trioden.

    Med ledning av sambandet F2.35 (Miller-effekten, sid. F2.19, Cgk är inräknad i C1) erhålles


F4.47

där F är stegets komplexa förstärkning, som erhålles ur sambandet F4.6 (sid. F4.4):


F4.48

    Insättning av F4.48 i F4.47 samt uppspaltning i real- och imaginärdel ger


F4.49



där  kretsarnas gemensamma resonansvinkelfrekvens.

    Faktorn blir maximalt negativ (-0,5) för ξf = -1 (d.v.s för Δf = -f0/(2Q2) ; Q2 = R2/(ω0L2) = anodkretsens drift-Q-värde). Vid motsvarande frekvens, som alltså är lägre än resonansfrekvensen, blir inadmittansens konduktiva del negativ. Vi betecknar denna med Gin1 och får


F4.50

    Denna negativa konduktans kan helt eller delvis kompensera gallerkretsens förluster eller på annat sätt uttryckt: energi matas via Cga från anodkretsen tillbaka till gallerkretsen. Täcks gallerförlusterna helt, får vi självsvängning. Villkoret för att vi ej skall få instabilitet blir därför, att




F4.51

    När vi i ett följande kapitel studerar oscillatorer, skall vi finna, att ett på såväl galler- som anodsida avstämt RF-steg i princip utgör en oscillatorkoppling (TPTG- eller Huth-oscillator).

link >