< link link link >


    Drift i en rör-LS-förtärkare kan normalt hänföras till någon av följande fyra huvudorsaker.

1. Variationer i förstärkarens matningsspänningar (e_b och e_k).
2. Variationer i rörens glödspänningar.
3. Ändringar i rördata till följd av åldring.
4. Ändringar i dat för övriga komponenter (speciellt motstånd) på grund av temperaturvariationer eller åldring.

    Variationer i tiden i förstärkarens matningsspänningar förskjuter rörens vilopunkter och därmed i allmänhet nollpunkten på förstärkarutgången. Botemedlet mot denna form av drift är stabiliserade nätaggregat och/eller speciella kompensationskopplingar, av vilka vi i ett följande avsnitt skall studera några. Den grad av stabilitet, som erfordras hos matningsspänningarna, varierar från fall till fall, men kraven ökar i takt med förstärkningen. Vidare är givetvis vilopunktsförskjutningar i en kaskadkopplad förstärkares första steg allvarligast, eftersom detta följes av stor förstärkning. Låt oss godtyckligt anta, att en viss matningsspänningsändring förskjuter anodpotentialen på förstärkarens första steg 0,25 volt. Om förstärkaren, räknat från första rörets anod till förstärkarutgågen, har förstärkningen 200, skulle spänningsändringen mellan utklämmorna approximativt bli 200∙0.25 = 50 volt. Vi har då försummat inverkan av förskjutningar i övriga steg. Exemplet ger en antydan om betydelsen av ett driftfritt första steg.

    Ändringar i glödspänningen påverkar katodens temperatur och därmed dess emmisionsförmåga (mättningsström), vilket leder till förskjutningar i katodtröskelns höjd och läge, vilket i sin tur ändrar anodströmmen genom röret (se sid. C1.12). Vi kan tänka oss anodströmmen återfördtill begynnelsevärdet genom en ekvivalent ändring i galler-katod-spänningen. Normalt gäller för en oxidkatod, att en 10% ändring i glödspänning är ekvivalent med c:a 0,1 volt ändring i gallerspänningen. Driften kan minskas genom att vi matar glödtråden med stabiliserad växel- eller likspänning. Ofta kan det därvid vara tillfyllest att reglera i förstärkarens första steg. Ibland tillgripes speciella kompensationskopplingar, i många fall av sådan typ, att de är verksamma mot drift, förorsakad av såväl glödspännings- som anodspänningsvariationer.

    Glöd- och matningsspänningsändringar liksom röråldring kan ge upphov till gallerströmsändringar i ett rör. Arbetar röret med tillräckligt negativt galler, bör normalt endast en mycket liten gallerström flyta (sid. C2.9-10). Det är inte alltid gallerströmmen som sådan, som är till besvär (såvida vi inte önskar extremt högohmig ingång), utan snarare ändringar i densamma, vilka via impedansen mellan galler och katod ger gallerspänningsändringar. Gallerströmsändringar på grund av glödspänningsvariationer blir i allmänhet mindre, ju mera negativt gallret göres. Röret bör därför under alla arbetsförhållanden ha tillräckligt negativ gallerförspänning.

    Katodmaterialet i ett rör förbrukas långsamt under rörets användning och rörets emissionsförmåga och branthet kommer därför att avta med tiden. Efter lång tids användning kan röret vidare uppvisa gallerström på grund av frigjorda gasrester, galleremission från katodstoft, som avsatt sig på gallret, sekundäremission med flera fenomen. Ett rör uppnår någorlunda stabila egenskaper först efter en viss tids körning. Dylika "för-åldrade" och i övrigt med stor omsorg tillverkade s.k. långlivsrör kan komma till användning i speciellt kritiska fall.

    Ändringar i komponenternas, speciellt motståndens, värden kan unvikas genom att vi använder högstabila motstånd (åldrade motstånd med låg temperaturkoefficient). Vidare är det fördelaktigt att överdimensionera motstånden, d.v.s. att i motstånden endast tillåta en effekt, som är 15-20% av märkeffekten (Redaktörens kommentar: själv använder jag dubbelt d.v.s. 100%). Under speciellt svåra miljöbetingelser kan vi slutligen tänka oss att termostatreglera förstärkarens omgivningstemperatur och i övrigt genom lämpliga åtgärder skydda den mot fukt, damm, vibrationer m.m.


link >