En elektrisk lednings allmänna uppgift är att med så små förluster som möjligt överföra energi från en plats till en annan, ett problem, som vi återfinner inom elteknikens alla områden, exempelvis elkrafttekniken, telefontekniken, radiotekniken, mikrovågstekniken. I teletekniska sammanhang kräver vi dessutom av ledningen, att all signalöverföring sker så distorsionsfritt som möjligt. Av det sagda framgår att det frekvensområde, som vid ledningar är aktuellt, sträcker sig från noll (likström) och upp till de högsta radiofrekvenser. Ledningarnas konstruktiva utförande sammanhänger därför intimt med det aktuella frekvensområdet. Den mest elementära ledningen är den tvåtrådiga luftledningen (parledningen) bestående av två parallella ledare. En dylik lednings väsentliga egenskaper är karakteristiska även för andra ledningstyper.
Att ledningen behandlas som ett separat objekt i eltekniken betingas av dess stora utsträckning i rummet. Ledningen har liksom varje annan elektrisk krets resistans, kapacitans och induktans, med dessa storheter är fördelade utefter ledningen och kan ej som i vanliga strömkretsar anses koncentrerade till diskreta element. Detta innebär, att exempelvis strömmens momentanvärde kan ha olika storlek och riktning i olika punkter på ledningen vid en och samma tidpunkt.
Vi skall finna, att energiöverföringen på en ledning sker medelst elektromagnetiska vågor, som fortskrider i ledningens längdriktning. I denna bemärkelse är varje ledning en vågledare, som styr energien i önskad riktning. Energiutstrålning vinkelrätt mot ledningen representerar en energiförlust till omgivningen och ledningen fungerar i någon mån som antenn. Gränsen mellan begreppet ledning och begreppet antenn är i många fall tämligen diffus.
En ledning kan användas för överföring av strömmar och spänningar av mycket olika form. En godtycklig ström eller spänning kan emellertid representeras som en summa av sinusformade komponenter (Fourierserier, Fourier-integraler) med olika frekvens och amplitud. Vi inskränker oss därför, såvida intet annat utsäges, till ett studium av sinusformade storheters utbredning på elektriska ledningar och vi begagnar oss därvid av jω-metoden, enär vi i detta sammanhang närmast intresserar oss för det stationära fortvarighetstillståndet.
link >